En Rumänsk Prinsessas Nya Liv

När man har en liten tjej som Tyra, som har väldigt mycket energi och bus i kroppen får man försöka hitta nya sätt att aktivera henne.

Eftersom hon älskar att få använda nosen köpte vi ett spel till henne som påminner lite om ett Fia.

Under varje pjäs kan man lägga godis, och hon ska lista ut hur hon får tag i det.

Sen kan man ju givetvis variera och inte lägga godis under varje, utan testa att lämna nån tom.

 

Jag blev så himla imponerad av henne!

  

 

Den sista som hon struntade i var alltså tom ;)

Väldigt många svenskar åker varje år på semester till Thailand, nåt som verkar vara paradiset på jorden för många. Dock inte för dom tusentals hundar som blir flådda levande och torterade för att bli mat.. Snälla.. skriv på! <3 https://savedogs.soidog.org/petition

 

Ibland undrar man om det finns hopp för mänskligheten..

 

Jag måste säga att jag blev väldigt förvånad över att se att Expressen publicerade en film från ett rumänskt hägn idag, dom som tidigare har varit så himla anti mot att visa nåt som har med gatuhundarna att göra.

Filmen är fruktansvärt brutal, vidrig och helt fruktansvärd, men jag tycker faktiskt att det måste visas!

Nu kanske folk äntligen inser att det inte bara är överdrivet snack, det är faktiskt så här brutalt att vara gatuhund i Rumänien.

 

Som ni vet är Rumänien medlemmar i EU, och jag kan inte förstå hur man kan tillåta sånt här beteende!

Våra politiker är ju en historia för sej, jag har mailat fram och tillbaka med ett par från Europaparlamentet i veckan, och dom gör det dom kan bäst, skylla på andra..

Man kan ju undra vad syftet är med EU och ett parlament om det inte har nåt inflytande över medlemsländerna?

Pinsamt!

 

Nu är det väl ändå dags att det får ett slut? Det cirkulerar många protestlistor på nätet, men här har ni en som ni kan skriva under, det tar inte ens en minut <3

 

I söndags var det ett år sen den där dagen på Arlanda, då vi nervöst väntade på att få hämta hem vår efterlängtade fyrbenta lilla tjej!

Ett helt år, och vad mycket som har hänt!

Hon som var en liten osäker tjej, har nu fått ganska mycket skinn på näsan, ett gott självförtroende och vågar testa det mesta.

Vi har hunnit med ett rejält lass hyss, väldigt mycket bus och självklart oändligt med kärlek, kramar och mys!

 

Vår lilla knastjej!

 

Som jag skrev sist så fick vi ju i hemläxa att öva på att lära Tyra att sitta, och idag var det dags för kurs igen.

Så hur har det gått då?

 

Vi har provat oss fram under veckan, och det enda som faktiskt har funkat är att belöna och berömma när hon sitter, oavsett vart.

Så nu sitter hon mycket oftare, istället för att bara stå eller ligga ner hela tiden, och några gånger har hon t o m suttit på kommando. Ett fåtal gånger, men ändå :)

 

Sen ett par veckor tillbaka går vi fortsättningskursen i Kontakt & Vardagslydnad, och det är riktigt roligt!

Sist jobbade vi lite med klicker för att se om vi kunde träna in ett beteende, och det är verkligen helt otroligt hur fort hundarna lär sej!

 

Till nästa gång fick jag och Tyra i läxa att jag ska försöka lära henne att sitta :)

Det är ju lättare sagt än gjort, för visst kan hon sitta.. när hon själv vill.

Men inte på beställning.

Hon är ju lite så i allmänhet, hon gör saker på sitt sätt, när hon känner för det :)

Men vi jobbar på, vi får se om det lyckas..

 

Dagarna går verkligen i en rasande fart, tiden räcker inte till emellanåt och det är väl bara att acceptera att så är det ibland.

Men nu gör vi ett nytt försök här eftersom jag vet att ni fortfarande är några stycken som är nyfikna på vad vi har för oss :)

 

Är det något särskilt ni skulle vilja läsa om?

 

Sent igår kom Tyra och la sej hos mej i sängen, hon kröp sådär tätt, tätt intill som hon brukar göra när hon har "såna" kvällar. Såna kvällar som det verkar som att hon har jobbiga minnen och bara vill vara nära och känna trygghet.

På nåt sätt kändes det som att hon kanske förstod vad som pågår i hennes gamla hemland just nu.

 

I Rumänien pågår det just nu en masslakt av gatuhundar, både på gatorna och i vissa av de kommunala hägnen.

Hundfångarna tjänar bra med pengar på att döda dessa stackars djur, och det dom får utstå är inget annat än ren och skär tortyr. Det handlar om att bli ihjälslagna med spadar, bli brända levande och stampade på..

 

När det tog sin början i höstas var vi många som kontaktade svenska nyhetsredaktioner i hopp om att detta skulle uppmärksammas, men vi fick till svar att det inte hade något nyhetsvärde..

 

Jag avskyr att känna den här känslan av maktlöshet, men det är precis så det är.

Man donerar pengar, mailar, ringer och försöker på alla sätt få tag på nån som kan påverka nån som kan göra nåt..

Man blir så fruktansvärt arg och besviken på att det får gå till så här, att EU blundar, och att vi genom vårt medlemskap bidrar med pengar till det!

 

Nu måste det hända nåt och det väldigt snart!!

Ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt!

 

 

 

Det är inte bara Tyra som är fd hemlös här hemma, vi har också en kisse som vi adopterade genom Kattjouren för ungefär 2 år sen.

Dom här två galningarna leker numera så det står härliga till!

Och nej, han slåss inte med klorna ;)

 

 

Utan fantastiska organisationer som DogRescue och Kattjouren hade dom antagligen inte ens levt idag..

Lite sent kanske, men jag tänkte att jag skulle berätta hur Tyras första jul och nyår var.

 

Julen var jättemysig verkligen, hon välte julgranen en endaste gång bara, och då jagade hon ju faktiskt katten, så enligt henne själv var det inte hennes fel ;)

Som tur var hade vi både plastgran och plastkulor, så det blev ingen skada skedd utan det var bara att rätta till den igen, och sen var det bra.

 

Julklappar var nåt väldigt konstigt, hon och Ellen fick varsitt paket under granen, men Tyra tyckte nog mest att vi var skitkonstiga ;)

 

När nyårsafton började närma sej märkte vi mer och mer att hon var rädd för raketerna som alla snorungar barn sköt hejvilt i området nära oss.

Vi provade med Adaptil, som alltid annars har funkat skitbra på henne, men nu var det inte tillräckligt.

Jag fick tips om ett receptfritt läkemedel som heter Zylkene, som finns hos veterinären, och det var nog räddningen.

Hon var väldigt mycket lugnare när det väl blev nyårsafton, och det där skräckscenariot jag hade sett framför mej kom aldrig tack och lov!

 

 

Nu tar vi nya tag med bloggen efter alla ledigheter och hoppas att ni vill följa med :)

 

Här har vi äntligen fått snö och kyla, till allas stora lycka, inte minst vovvarnas!

Men i samband med det märkte vi också att det triggade igång ett beteende hos Tyra som vi inte sett på ett tag.

Efter att hon hade varit ute och lekt i snön för första gången, i fredags, tog det bara nån timme innan vi märkte hur hennes matvaktarinstikt kom tillbaka. Hon lät inte Ellen komma i närheten av nåt gott som låg på bordet, och när barnen åt kvällsmat låg hon klistrad vid dom ifall att nåt skulle ramla ner, självklart med ett öga på Ellen hela tiden.

När det var dags att gå ut och kissa på kvällen hade hon stenkoll på ytterdörren, och när hon kände sej klar sprang hon upp på trappen och väntade på att bli insläppt.

 

Jag gissar att det här är nåt som sitter kvar sen hennes tid i Rumänien, där hon bodde ute under vintern och inte hade mat i överflöd direkt.

 

Med tiden hoppas jag att det kommer avta, men just nu får hon lite extra godsaker bara för att visa att det inte är nån brist på mat..

 

Vad tror ni? Och framförallt ni som har Rumäner, har ni också märkt av det här?

 

 

Ni som har barn vet ju vilket projekt det är varje år vid juletid att få till dom där rackarns julkorten.

Det blir ju mer ett evighetsgöra med alla grimaser och annat skoj man kan tänkas göra som motiv.

Nånstans hade jag en naiv vision om att det skulle bli enklare med hundarna, och framförallt i år när dom är två.

Ja, ni fattar ju att redan där sprack det ;)

 

Ellen totalvägrade att vara med, dom två bilderna jag fick på henne såg hon extreeeemt lidande ut på.

Tyra däremot tyckte det var helfestligt! Att äta tomteluvan alltså ;)

 

Vi skrattade så vi tjöt medan vi hopplöst försökte få henne att åtminstone kolla på oss, helst utan en luva i munnen.

Sen gav vi upp, och på sista bilden hängde vi upp luvan i granen. Klick. Där satt den!

 

Hej kompisar, nu är det dags att jag tar ordet i den här bloggen.

 

Jag har många gånger funderat över hur det egentligen är ställt med min husse och matte, som den gången när dom försökte få mej att äta såna dära "jordgubbar", skitäckligt ju, och där stod dom och såg sådär fånigt glada ut.

Eller som när dom trodde att jag skulle bada i sjön, det var faktiskt både blött och kallt kan jag meddela!

 

Men idag tror jag seriöst att dom har tagit priset alltså.

Dom har släpat in ett träd, ett sånt där som bor utomhus ni vet, och har ställt det här inne.

Inte nog med det så har dom kastat upp en massa konstiga prylar i det, lampor och nån sorts bollar och grejer.

Ja, ni fattar... Kokooo!

 

Men okej, jag ska väl erkänna att det är ganska mysigt ändå!

 

Puss & Kram från Tyra!

 

 

Idag var det sista träffen på vår kurs som gått i Kontakt & Vardagslydnad.

Som vanligt parkerade vi bilen en bit bort så vi kunde ta en promenad i lugn och ro bort till kurslokalen.

På väg dit måste man gå över en bro, och Tyra har aldrig vågat gå över den.

Jag vet inte om det är mörkret i samband med ljudet av vattnet eller vad det är, men varje gång har jag fått bära över henne.

Men ikväll fick hon span på en kurskompis som gick strax före, och innan hon fattade vad som hände var vi halvvägs ut på bron, och hon bara fortsatte gå som ingenting!

 

På väg hem var det bara Tyra och jag, så jag var lite spänd på att se om hon skulle vägra gå över nu när det inte var nån rolig kompis att gå efter, men hon gick raka spåret över bron, utan att tveka!

 

Det här är stort!!

 

 

Äntligen första Advent, och Tyras allra första Advent någonsin.

Hon såg minst sagt lite fundersam ut när vi pyntade i veckan, bytte gardiner, ställde fram stjärnor i fönstren och små tomtar fick plats lite här och där.

När hon dessutom fick syn på vår lysande ren i trädgården trodde hon nog att det hade slagit runt helt och hållet för husse och matte ;)

 

Men nu tror jag faktiskt att hon tycker att det är riktigt mysigt hemma.

Det blir spännande att se hur hon reagerar på julgranen när det är dags för den ;)

 

Onsdag är lika med kursdag i Kontakt & Vardagslydnad, och idag hade jag med mej dottern dit också.

Kvällens lektion handlade om tillit och hantering, hur vi ska kunna lära våra hundar att andra kan ta i dom också, och att det inte ska kännas obehagligt. För tyvärr är det ju så att man ibland måste uppsöka veterinär av olika anledningar och då är det väldigt bra om hunden inte är livrädd.

 

Sen är det ju naturligtvis väldigt bra att kunna känna igenom sin hund, för att lättare kunna hitta nåt som är fel, samtidigt som det är lugnt och mysigt :)

 

Nästa vecka skulle vi prata lite om våra hundars raser.. Vilken tur att jag har några stycken att leta fakta om då ;)

 

Under 8 månader i ett nytt hem, och ett nytt land för den delen, hinner det hända många saker som man får uppleva för allra första gången.

Förutom alla nya ljud, lukter, människor och fyrbenta familjemedlemmar, är det ju mycket annat som faktiskt varit första gången för Tyra.

Ett par veckor efter hon kom var det Påsk, och man kan väl säga att hon var minst sagt skeptisk till alla påskkärringar ;) Vi var tvungna att be vår dotter att ta av sej hucklet för att Tyra skulle se att det inte var nån elak tant..

 

Det var ju också midsommar, och den verkade hon gilla väldigt mycket! Vi var i sommarstugan och vovvarna njöt av att kunna gå ner och bada när dom ville, Ellen badade och Tyra tittade på men ändå :)

Jordgubbar fick hon också smaka, det är en av Ellens största favoriter, men Tyra trodde att vi var helt knäppa, det var ju skitäckligt!

 

Halloween var också en sån där intressant högtid, och hon var inte helt övertygad när det plingade på dörren och på andra sidan stod det spöken, monster och häxor.

Hon har nog många gånger funderat på vart sjutton hon har hamnat egentligen ;)

 

Snart är det dags för hennes första jul, och det ser vi fram emot otroligt mycket!

 

Dom allra flesta som vi har träffat och har pratat med har varit väldigt positiva till Tyra, med hennes bakgrund och allt vad det kan innebära.

Men sen finns det ju också dom som har otroligt mycket fördomar, dels om blandrashundar i stort, men också "importerade" hundar.

Några hävdar att dom är så skadade mentalt så att dom är automatiskt farliga, kamphundar och mördarmaskiner, andra är av den bestämda åsikten att dom har så mycket sjukdomar som dom släpar med sej och smittar andra hundar.

En annan populär åsikt är att det finns så många svenska hundar som behöver hem, och att man är dum som inte väljer det i första hand.

 

Andra vågar inte säga nåt rakt ut, utan ryggar istället undan och tar bort sin hund från henne när dom får veta vart hon kommer från. Trots att" hon är så fin", som tydligen inte en rumänsk hund borde vara?

 

Tack och lov är det ju faktiskt vi som har valt vår hund, och för oss spelar det ingen roll vart hon kommer från. Det var just henne vi ville ha!

Hon är inte farlig, hon är ingen kamphund och definitivt ingen mördarmaskin, förutom för leksaker då ;)

Rabies har hon inte heller, alla hundar som adopteras från DogRescue (och andra organisationer) är kollade och vaccinerade för en rad olika sjukdomar i Rumänien innan dom ens får sätta en tass på svensk mark, och dessutom behöver man veterinärbesikta även i Sverige för att kunna försäkra hunden.

 

Hon är en hund som råkade bli född i Rumänien, that´s it!

 

 

 

 

Jag och Tyra har börjat en kurs i Kontakt & Vardagslydnad, och idag var det andra träffen.

Dagens lektion var en del kontaktövningar, och sen lite koppelövningar.

Eftersom lilla tjejen drar som ett vilddjur när vi är ute och går var det den här övningen helt perfekt, och jag hoppas att kunna öva in samma med Ellen också.

 

Det är så roligt att träna med dom, och man ser ju faktiskt resultat :)

En intensiv men otroligt rolig helg är nu till ända, och jag är så otroligt imponerad över hur mycket alla dessa hundar har lärt sej på så kort tid!

Tyra har slagit mej med häpnad flera gånger under helgen, och hon har gång på gång bevisat att det här är nåt hon kan och verkligen gillar.

Idag körde vi vidare på plattformsträningen men fick också testa sökbana på golvet.

Den var lite klurigare, men hon fixade det!

Faktumet att jag kunde ha henne lös under alla övningar är jättestort, hon hade inga som helst problem med det.

Sen att hon har varit jättesocial med såväl hundarna som alla härliga mattar och våra underbara instruktörer är ju helt enormt!

 

Den här lilla tjejen har utvecklats nåt enormt sen i fredags, och jag bugar och tar av mej hatten för henne, hon har verkligen lärt mej lika mycket!

 

Igår började den efterlängtade kursen i specialsök, och det blev en lite tuff start för Tyra.

Hon kan ju verka ganska tuff och kaxig, men det är mycket som fortfarande är skrämmande och läskigt.

Som att stå på ett bord t ex.

Första momentet var nämligen att använda sökplattformen på ett bord, och hon vägrade klättra upp.

Hur mycket vi än försökte gick det inte, det var för konstigt och läskigt helt enkelt.

 

Imorse var vi tillbaka med nya tag, och nu fick vi tänka om lite och göra saker på hennes sätt istället.

Plattformen togs ner på golvet, och en av instruktörerna Lena, skötte plattformen medan jag satt bredvid Tyra.

Långsamt såg man hur hon började acceptera allt, och att hon faktiskt gillade det hon gjorde, det var ju riktigt roligt t o m!

 

Efter lunch körde vi vidare, men den här gången fick jag sköta plattformen själv medan Tyra stod på andra sidan med instruktör Bjornar vid sin sida som hjälp.

Då hände nåt, lilla tjejen visste precis hur hon skulle göra, och hon markerade jättetydligt några gånger!

Jag är så otroligt stolt över min lilla tjej, hon lär mej nya saker hela tiden och den här helgen är ett praktexempel på det!

 

Alla vovvar som går kursen med oss är helt otroliga, så himla duktiga!

Vi har två supersöta franska bulldogs i vår lilla grupp, och vilka duktiga tjejer det är! Dom som säger att "frallor" inte kan bli sökhundar har fel kan jag säga :)

 

Imorgon är det sista dagen på kursen, och det ska bli så himla roligt att få se Tyra arbeta igen!

 

I helgen ska vi prova på något som jag tror kommer bli jättespännande och väldigt roligt.

Jag och Tyra ska gå en grundkurs i specialsök.
Vad är då specialsök?

 

Så här står det på Hundnosens hemsida: (som också är dom som kommer hålla i kursen i samarbete med Lindesbergs Hundcenter )

 

"Specialsök är namnet på en rad olika aktiviteter där man använder sig av hundens fantastiska näsa. Hundars nosar har använts i människans tjänst under lång tid för att till exempel hitta försvunna människor, leta minor, hitta cancer, droger, mögel, läckande gas och lik för att nämna något.

Att låta våra fyrbenta vänner arbeta med luktsinnet ger både god aktivering och lyckligare hundar. Det skapar också samarbete och en bra relation mellan förare och hund som man har glädje av i andra sammanhang. Det är också en rolig träningsform där hunden får utlopp för sitt behov att nosa och samtidigt lär sig ökad koncentration och fokusering på sin uppgift."

Ny har det snart gått 8 månader sen Tyra kom till oss, och det händer grejer hela tiden i hennes utveckling.

Det är lite som att se ett barn växa upp på ett sätt..

 

När hon kom var hon rädd för det mesta, barn (som jag nämnde förut), män, mörker, ljud, ja mycket helt enkelt.

Men nu när det har gått ett tag kan man se vilka rädslor som finns kvar och vilka som hon lyckats bli av med.

Barn går numera bra, kan vara läskigt i början dock, män är helt okej, om dom inte är superlånga ;) Ljud skrämmer henne inte jättemycket längre, om det inte är mörkt, för den där mörkrädslan sitter kvar, och det kommer den nog göra.

Mörker förstärker alla hennes "smårädslor" och gör dom mycket värre än annars.

 

Om nån t ex kommer och hälsar på, och vi har glömt att tända lampan i hallen, då blir hon skiträdd, eller om vi ska gå in i ett rum eller in på en gata som är mörk, då vill hon inte.

 

Men alla har vi våra rädslor, både stora och små, och det är helt okej.

Vem vet vad som egentligen hände i mörkret där hon kom från..

Tyra har verkligen fattat det här med att dra sitt strå till stacken.

Alla hjälps åt hemma hos oss, och det är klart att hon vill vara med på ett hörn.

Hon tog ett helt eget initiativ och signade upp sig för disktjänstgöring ;)

 

Är ni nyfikna nu?

Det var vi också vill jag lova, och när väl resultatet kom började vi gapskratta!

Inte ett rätt hade vi ;)

 

Många har frågat oss under våra hundpromenader vad Tyra är för ras.

Jag brukar svara Äkta Rumänsk Gatuhund eftersom ingen vet vad hon har för raser i sej.

Men naturligtvis blir man ju väldigt nyfiken, och man har ju massor med egna gissningar och teorier.

Under sommaren fick jag tips av en annan adoptivmatte inom samma förening att beställa ett DNA-test.

Jag hade ärligt talat inte en aning om att man kunde göra så, och absolut inte att det faktiskt fanns att beställa hem.

 

Nyfikenheten tog över, och jag beställde hem ett test.

Några veckor senare kom resultatet..

 

Mina gissningar var Podengo, Irländsk terrier och Jack Russel. Tyra själv hävdade hela tiden bestämt att hon var en renrasig pitbull ;)

Hade nån av oss rätt?

 

Vad tror ni?

 

Redan innan Tyra kom fick vi veta att hon var en tjej med ganska mycket skinn på näsan, tuff och lite kaxig.

Det får man väl säga att dom hade helt rätt i, men hon är ju såklart mycket mer än bara så.

 

Första natten hos oss var hon dock allt annat än tuff, hon valde att ligga på golvet nedanför sängen och vågade inte sätta en tass i den där mjuka konstiga saken som människorna låg i. Inte heller soffan vågade hon närma sig.

Dagen efter åkte maken iväg och köpte henne en stor och fin bädd, så hon skulle slippa ligga på golvet och frysa.

Vad hände natten efter?

Jo, då tog hon mod till sig och hoppade upp i sängen minsann, och bredde ut sej som bara hon kan.

Bädden? Ja, den kissade hon i ;)

 

Så den där skraja lilla tjejen som inte vågade ligga i sängen eller soffan, och som var uppe och sprang på nätterna eftersom hon var rädd och stressad, den tjejen ser vi mindre och mindre av.

Nu sover hon längst av alla, gärna mitt i sängen, raklång.

Och soffan är hennes andrahandsval, där ligger hon gärna på kvällarna och vräker sig, precis som Ellen har lärt henne ;)

 

 

 

När lilla fröken kom till oss märktes det väldigt snabbt att hon försökte hitta sitt revir, eller nåt som bara var hennes.

Jag förstår henne absolut, hon kom från ett liv där hon fick slåss för uppmärksamhet och fick dela sovplats med andra, jag skulle nog ha försökt jag med om jag hade haft det så.

 

Först började hon med att pinka in ena hörnet av sängen, men sen upptäckte hon att det inte var ett helt genomtänkt drag att pinka ner sin egen sängplats ;)

Sen upptäckte hon mattan i vardagsrummet, och ena hörnet på den blev hennes tillhåll.

Naturligtvis började hon med att pinka in det för att vara på säkra sidan, sen gick hon och plockade grejer hon kunde hitta i huset, strumpor, leksaker, skor osv, som hon sen la på sitt ställe.

 

Eftersom hon var uppe och knallade omkring på nätterna i början var varje morgon en överraskning, hur stor är högen idag?

Haha, som hon höll på med sitt lilla hörn.. ändå tills mattan fick vandra vidare till andra jaktmarker eftersom det inte gick att få bort kisslukten ;)

 

Nåt som Tyra tidigt kom på var hur hysteriskt roligt det var att jaga katterna.

Katterna var inte riktigt lika roade av hennes "lek", och gjorde allt dom kunde för att undvika henne.

Men till slut fick dom nog av hennes ständiga jakt och började säga ifrån, med tassarna.

Konstigt nog använder dom nästan aldrig klorna, utan slår mest ändå, och det tycker hon ju är ännu roligare.

 

Så nu har det blivit lite sport för henne att reta upp framförallt den ena katten, han med kortast stubin så klart.

Hon smyger upp bakom honom när han ligger på en stol, nafsar i svansen, och springer sen runt för att mucka lite och se om det kommer nån reaktion.

Katten slår till henne, och sen börjar hon om igen. Jag tror faktiskt att även katterna tycker det är lite roligt, ibland åtminstone :)