En Rumänsk Prinsessas Nya Liv

Sent igår kom Tyra och la sej hos mej i sängen, hon kröp sådär tätt, tätt intill som hon brukar göra när hon har "såna" kvällar. Såna kvällar som det verkar som att hon har jobbiga minnen och bara vill vara nära och känna trygghet.

På nåt sätt kändes det som att hon kanske förstod vad som pågår i hennes gamla hemland just nu.

 

I Rumänien pågår det just nu en masslakt av gatuhundar, både på gatorna och i vissa av de kommunala hägnen.

Hundfångarna tjänar bra med pengar på att döda dessa stackars djur, och det dom får utstå är inget annat än ren och skär tortyr. Det handlar om att bli ihjälslagna med spadar, bli brända levande och stampade på..

 

När det tog sin början i höstas var vi många som kontaktade svenska nyhetsredaktioner i hopp om att detta skulle uppmärksammas, men vi fick till svar att det inte hade något nyhetsvärde..

 

Jag avskyr att känna den här känslan av maktlöshet, men det är precis så det är.

Man donerar pengar, mailar, ringer och försöker på alla sätt få tag på nån som kan påverka nån som kan göra nåt..

Man blir så fruktansvärt arg och besviken på att det får gå till så här, att EU blundar, och att vi genom vårt medlemskap bidrar med pengar till det!

 

Nu måste det hända nåt och det väldigt snart!!

Ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt!

 

 

 

Det är inte bara Tyra som är fd hemlös här hemma, vi har också en kisse som vi adopterade genom Kattjouren för ungefär 2 år sen.

Dom här två galningarna leker numera så det står härliga till!

Och nej, han slåss inte med klorna ;)

 

 

Utan fantastiska organisationer som DogRescue och Kattjouren hade dom antagligen inte ens levt idag..

Lite sent kanske, men jag tänkte att jag skulle berätta hur Tyras första jul och nyår var.

 

Julen var jättemysig verkligen, hon välte julgranen en endaste gång bara, och då jagade hon ju faktiskt katten, så enligt henne själv var det inte hennes fel ;)

Som tur var hade vi både plastgran och plastkulor, så det blev ingen skada skedd utan det var bara att rätta till den igen, och sen var det bra.

 

Julklappar var nåt väldigt konstigt, hon och Ellen fick varsitt paket under granen, men Tyra tyckte nog mest att vi var skitkonstiga ;)

 

När nyårsafton började närma sej märkte vi mer och mer att hon var rädd för raketerna som alla snorungar barn sköt hejvilt i området nära oss.

Vi provade med Adaptil, som alltid annars har funkat skitbra på henne, men nu var det inte tillräckligt.

Jag fick tips om ett receptfritt läkemedel som heter Zylkene, som finns hos veterinären, och det var nog räddningen.

Hon var väldigt mycket lugnare när det väl blev nyårsafton, och det där skräckscenariot jag hade sett framför mej kom aldrig tack och lov!

 

 

Nu tar vi nya tag med bloggen efter alla ledigheter och hoppas att ni vill följa med :)

 

Här har vi äntligen fått snö och kyla, till allas stora lycka, inte minst vovvarnas!

Men i samband med det märkte vi också att det triggade igång ett beteende hos Tyra som vi inte sett på ett tag.

Efter att hon hade varit ute och lekt i snön för första gången, i fredags, tog det bara nån timme innan vi märkte hur hennes matvaktarinstikt kom tillbaka. Hon lät inte Ellen komma i närheten av nåt gott som låg på bordet, och när barnen åt kvällsmat låg hon klistrad vid dom ifall att nåt skulle ramla ner, självklart med ett öga på Ellen hela tiden.

När det var dags att gå ut och kissa på kvällen hade hon stenkoll på ytterdörren, och när hon kände sej klar sprang hon upp på trappen och väntade på att bli insläppt.

 

Jag gissar att det här är nåt som sitter kvar sen hennes tid i Rumänien, där hon bodde ute under vintern och inte hade mat i överflöd direkt.

 

Med tiden hoppas jag att det kommer avta, men just nu får hon lite extra godsaker bara för att visa att det inte är nån brist på mat..

 

Vad tror ni? Och framförallt ni som har Rumäner, har ni också märkt av det här?