En Rumänsk Prinsessas Nya Liv

Ni som har barn vet ju vilket projekt det är varje år vid juletid att få till dom där rackarns julkorten.

Det blir ju mer ett evighetsgöra med alla grimaser och annat skoj man kan tänkas göra som motiv.

Nånstans hade jag en naiv vision om att det skulle bli enklare med hundarna, och framförallt i år när dom är två.

Ja, ni fattar ju att redan där sprack det ;)

 

Ellen totalvägrade att vara med, dom två bilderna jag fick på henne såg hon extreeeemt lidande ut på.

Tyra däremot tyckte det var helfestligt! Att äta tomteluvan alltså ;)

 

Vi skrattade så vi tjöt medan vi hopplöst försökte få henne att åtminstone kolla på oss, helst utan en luva i munnen.

Sen gav vi upp, och på sista bilden hängde vi upp luvan i granen. Klick. Där satt den!

 

Hej kompisar, nu är det dags att jag tar ordet i den här bloggen.

 

Jag har många gånger funderat över hur det egentligen är ställt med min husse och matte, som den gången när dom försökte få mej att äta såna dära "jordgubbar", skitäckligt ju, och där stod dom och såg sådär fånigt glada ut.

Eller som när dom trodde att jag skulle bada i sjön, det var faktiskt både blött och kallt kan jag meddela!

 

Men idag tror jag seriöst att dom har tagit priset alltså.

Dom har släpat in ett träd, ett sånt där som bor utomhus ni vet, och har ställt det här inne.

Inte nog med det så har dom kastat upp en massa konstiga prylar i det, lampor och nån sorts bollar och grejer.

Ja, ni fattar... Kokooo!

 

Men okej, jag ska väl erkänna att det är ganska mysigt ändå!

 

Puss & Kram från Tyra!

 

 

Idag var det sista träffen på vår kurs som gått i Kontakt & Vardagslydnad.

Som vanligt parkerade vi bilen en bit bort så vi kunde ta en promenad i lugn och ro bort till kurslokalen.

På väg dit måste man gå över en bro, och Tyra har aldrig vågat gå över den.

Jag vet inte om det är mörkret i samband med ljudet av vattnet eller vad det är, men varje gång har jag fått bära över henne.

Men ikväll fick hon span på en kurskompis som gick strax före, och innan hon fattade vad som hände var vi halvvägs ut på bron, och hon bara fortsatte gå som ingenting!

 

På väg hem var det bara Tyra och jag, så jag var lite spänd på att se om hon skulle vägra gå över nu när det inte var nån rolig kompis att gå efter, men hon gick raka spåret över bron, utan att tveka!

 

Det här är stort!!

 

 

Äntligen första Advent, och Tyras allra första Advent någonsin.

Hon såg minst sagt lite fundersam ut när vi pyntade i veckan, bytte gardiner, ställde fram stjärnor i fönstren och små tomtar fick plats lite här och där.

När hon dessutom fick syn på vår lysande ren i trädgården trodde hon nog att det hade slagit runt helt och hållet för husse och matte ;)

 

Men nu tror jag faktiskt att hon tycker att det är riktigt mysigt hemma.

Det blir spännande att se hur hon reagerar på julgranen när det är dags för den ;)