Dagen D!
Strax innan kl 11, den 16 mars, klev jag och min man nervösa som tusan in på arlanda för att ta emot vår lilla tjej.
Det var en obeskrivlig känsla, och det pirrade ordentligt i magen när vi gick där och vankade i väntan på att planet skulle landa.
Vi satte oss och tog en kaffe, och där träffade vi också tjejen från DogRescue som hade hand om kontrakten och som skulle ta emot hundarna.
Jag skrev under kontraktet och kände att nu är det verkligen på riktigt, nu kommer hon snart!
Nu började det också komma fler nervösa hussar och mattar som även dom skulle hämta sina nya älskade familjemedlemmar.
När klockan hade passerat 11:45 öppnades dörrarna till utlandsterminalen, och ut kom en tjej med burarna från Rumänien.
Dom där minutrarna innan jag såg Tyra var låånga, men sen såg jag henne, ihopkrupen bakom en annan hund, och allt kändes bara så rätt!
Det var en väldigt trött och rädd tjej som kom ur sin bur, och hon var ganska fundersam när hon fick på sej halsbandet och kopplet. Men hon fann sej ändå väldigt snabbt, och efter allt hade lugnat ner sej bar vi ut henne till bilen.
Hon låg i mitt knä hela långa vägen hem, i början åt hon lite köttbullar och korv, men sen borrade hon in nosen i min jacka, drog en enorm suck och somnade. Sen sov hon ända tills vi kom hem.
