En Rumänsk Prinsessas Nya Liv

Onsdag är lika med kursdag i Kontakt & Vardagslydnad, och idag hade jag med mej dottern dit också.

Kvällens lektion handlade om tillit och hantering, hur vi ska kunna lära våra hundar att andra kan ta i dom också, och att det inte ska kännas obehagligt. För tyvärr är det ju så att man ibland måste uppsöka veterinär av olika anledningar och då är det väldigt bra om hunden inte är livrädd.

 

Sen är det ju naturligtvis väldigt bra att kunna känna igenom sin hund, för att lättare kunna hitta nåt som är fel, samtidigt som det är lugnt och mysigt :)

 

Nästa vecka skulle vi prata lite om våra hundars raser.. Vilken tur att jag har några stycken att leta fakta om då ;)

 

Under 8 månader i ett nytt hem, och ett nytt land för den delen, hinner det hända många saker som man får uppleva för allra första gången.

Förutom alla nya ljud, lukter, människor och fyrbenta familjemedlemmar, är det ju mycket annat som faktiskt varit första gången för Tyra.

Ett par veckor efter hon kom var det Påsk, och man kan väl säga att hon var minst sagt skeptisk till alla påskkärringar ;) Vi var tvungna att be vår dotter att ta av sej hucklet för att Tyra skulle se att det inte var nån elak tant..

 

Det var ju också midsommar, och den verkade hon gilla väldigt mycket! Vi var i sommarstugan och vovvarna njöt av att kunna gå ner och bada när dom ville, Ellen badade och Tyra tittade på men ändå :)

Jordgubbar fick hon också smaka, det är en av Ellens största favoriter, men Tyra trodde att vi var helt knäppa, det var ju skitäckligt!

 

Halloween var också en sån där intressant högtid, och hon var inte helt övertygad när det plingade på dörren och på andra sidan stod det spöken, monster och häxor.

Hon har nog många gånger funderat på vart sjutton hon har hamnat egentligen ;)

 

Snart är det dags för hennes första jul, och det ser vi fram emot otroligt mycket!

 

Dom allra flesta som vi har träffat och har pratat med har varit väldigt positiva till Tyra, med hennes bakgrund och allt vad det kan innebära.

Men sen finns det ju också dom som har otroligt mycket fördomar, dels om blandrashundar i stort, men också "importerade" hundar.

Några hävdar att dom är så skadade mentalt så att dom är automatiskt farliga, kamphundar och mördarmaskiner, andra är av den bestämda åsikten att dom har så mycket sjukdomar som dom släpar med sej och smittar andra hundar.

En annan populär åsikt är att det finns så många svenska hundar som behöver hem, och att man är dum som inte väljer det i första hand.

 

Andra vågar inte säga nåt rakt ut, utan ryggar istället undan och tar bort sin hund från henne när dom får veta vart hon kommer från. Trots att" hon är så fin", som tydligen inte en rumänsk hund borde vara?

 

Tack och lov är det ju faktiskt vi som har valt vår hund, och för oss spelar det ingen roll vart hon kommer från. Det var just henne vi ville ha!

Hon är inte farlig, hon är ingen kamphund och definitivt ingen mördarmaskin, förutom för leksaker då ;)

Rabies har hon inte heller, alla hundar som adopteras från DogRescue (och andra organisationer) är kollade och vaccinerade för en rad olika sjukdomar i Rumänien innan dom ens får sätta en tass på svensk mark, och dessutom behöver man veterinärbesikta även i Sverige för att kunna försäkra hunden.

 

Hon är en hund som råkade bli född i Rumänien, that´s it!

 

 

 

 

Jag och Tyra har börjat en kurs i Kontakt & Vardagslydnad, och idag var det andra träffen.

Dagens lektion var en del kontaktövningar, och sen lite koppelövningar.

Eftersom lilla tjejen drar som ett vilddjur när vi är ute och går var det den här övningen helt perfekt, och jag hoppas att kunna öva in samma med Ellen också.

 

Det är så roligt att träna med dom, och man ser ju faktiskt resultat :)

En intensiv men otroligt rolig helg är nu till ända, och jag är så otroligt imponerad över hur mycket alla dessa hundar har lärt sej på så kort tid!

Tyra har slagit mej med häpnad flera gånger under helgen, och hon har gång på gång bevisat att det här är nåt hon kan och verkligen gillar.

Idag körde vi vidare på plattformsträningen men fick också testa sökbana på golvet.

Den var lite klurigare, men hon fixade det!

Faktumet att jag kunde ha henne lös under alla övningar är jättestort, hon hade inga som helst problem med det.

Sen att hon har varit jättesocial med såväl hundarna som alla härliga mattar och våra underbara instruktörer är ju helt enormt!

 

Den här lilla tjejen har utvecklats nåt enormt sen i fredags, och jag bugar och tar av mej hatten för henne, hon har verkligen lärt mej lika mycket!

 

Igår började den efterlängtade kursen i specialsök, och det blev en lite tuff start för Tyra.

Hon kan ju verka ganska tuff och kaxig, men det är mycket som fortfarande är skrämmande och läskigt.

Som att stå på ett bord t ex.

Första momentet var nämligen att använda sökplattformen på ett bord, och hon vägrade klättra upp.

Hur mycket vi än försökte gick det inte, det var för konstigt och läskigt helt enkelt.

 

Imorse var vi tillbaka med nya tag, och nu fick vi tänka om lite och göra saker på hennes sätt istället.

Plattformen togs ner på golvet, och en av instruktörerna Lena, skötte plattformen medan jag satt bredvid Tyra.

Långsamt såg man hur hon började acceptera allt, och att hon faktiskt gillade det hon gjorde, det var ju riktigt roligt t o m!

 

Efter lunch körde vi vidare, men den här gången fick jag sköta plattformen själv medan Tyra stod på andra sidan med instruktör Bjornar vid sin sida som hjälp.

Då hände nåt, lilla tjejen visste precis hur hon skulle göra, och hon markerade jättetydligt några gånger!

Jag är så otroligt stolt över min lilla tjej, hon lär mej nya saker hela tiden och den här helgen är ett praktexempel på det!

 

Alla vovvar som går kursen med oss är helt otroliga, så himla duktiga!

Vi har två supersöta franska bulldogs i vår lilla grupp, och vilka duktiga tjejer det är! Dom som säger att "frallor" inte kan bli sökhundar har fel kan jag säga :)

 

Imorgon är det sista dagen på kursen, och det ska bli så himla roligt att få se Tyra arbeta igen!

 

I helgen ska vi prova på något som jag tror kommer bli jättespännande och väldigt roligt.

Jag och Tyra ska gå en grundkurs i specialsök.
Vad är då specialsök?

 

Så här står det på Hundnosens hemsida: (som också är dom som kommer hålla i kursen i samarbete med Lindesbergs Hundcenter )

 

"Specialsök är namnet på en rad olika aktiviteter där man använder sig av hundens fantastiska näsa. Hundars nosar har använts i människans tjänst under lång tid för att till exempel hitta försvunna människor, leta minor, hitta cancer, droger, mögel, läckande gas och lik för att nämna något.

Att låta våra fyrbenta vänner arbeta med luktsinnet ger både god aktivering och lyckligare hundar. Det skapar också samarbete och en bra relation mellan förare och hund som man har glädje av i andra sammanhang. Det är också en rolig träningsform där hunden får utlopp för sitt behov att nosa och samtidigt lär sig ökad koncentration och fokusering på sin uppgift."

Ny har det snart gått 8 månader sen Tyra kom till oss, och det händer grejer hela tiden i hennes utveckling.

Det är lite som att se ett barn växa upp på ett sätt..

 

När hon kom var hon rädd för det mesta, barn (som jag nämnde förut), män, mörker, ljud, ja mycket helt enkelt.

Men nu när det har gått ett tag kan man se vilka rädslor som finns kvar och vilka som hon lyckats bli av med.

Barn går numera bra, kan vara läskigt i början dock, män är helt okej, om dom inte är superlånga ;) Ljud skrämmer henne inte jättemycket längre, om det inte är mörkt, för den där mörkrädslan sitter kvar, och det kommer den nog göra.

Mörker förstärker alla hennes "smårädslor" och gör dom mycket värre än annars.

 

Om nån t ex kommer och hälsar på, och vi har glömt att tända lampan i hallen, då blir hon skiträdd, eller om vi ska gå in i ett rum eller in på en gata som är mörk, då vill hon inte.

 

Men alla har vi våra rädslor, både stora och små, och det är helt okej.

Vem vet vad som egentligen hände i mörkret där hon kom från..

Tyra har verkligen fattat det här med att dra sitt strå till stacken.

Alla hjälps åt hemma hos oss, och det är klart att hon vill vara med på ett hörn.

Hon tog ett helt eget initiativ och signade upp sig för disktjänstgöring ;)

 

Är ni nyfikna nu?

Det var vi också vill jag lova, och när väl resultatet kom började vi gapskratta!

Inte ett rätt hade vi ;)

 

Många har frågat oss under våra hundpromenader vad Tyra är för ras.

Jag brukar svara Äkta Rumänsk Gatuhund eftersom ingen vet vad hon har för raser i sej.

Men naturligtvis blir man ju väldigt nyfiken, och man har ju massor med egna gissningar och teorier.

Under sommaren fick jag tips av en annan adoptivmatte inom samma förening att beställa ett DNA-test.

Jag hade ärligt talat inte en aning om att man kunde göra så, och absolut inte att det faktiskt fanns att beställa hem.

 

Nyfikenheten tog över, och jag beställde hem ett test.

Några veckor senare kom resultatet..

 

Mina gissningar var Podengo, Irländsk terrier och Jack Russel. Tyra själv hävdade hela tiden bestämt att hon var en renrasig pitbull ;)

Hade nån av oss rätt?

 

Vad tror ni?

 

Redan innan Tyra kom fick vi veta att hon var en tjej med ganska mycket skinn på näsan, tuff och lite kaxig.

Det får man väl säga att dom hade helt rätt i, men hon är ju såklart mycket mer än bara så.

 

Första natten hos oss var hon dock allt annat än tuff, hon valde att ligga på golvet nedanför sängen och vågade inte sätta en tass i den där mjuka konstiga saken som människorna låg i. Inte heller soffan vågade hon närma sig.

Dagen efter åkte maken iväg och köpte henne en stor och fin bädd, så hon skulle slippa ligga på golvet och frysa.

Vad hände natten efter?

Jo, då tog hon mod till sig och hoppade upp i sängen minsann, och bredde ut sej som bara hon kan.

Bädden? Ja, den kissade hon i ;)

 

Så den där skraja lilla tjejen som inte vågade ligga i sängen eller soffan, och som var uppe och sprang på nätterna eftersom hon var rädd och stressad, den tjejen ser vi mindre och mindre av.

Nu sover hon längst av alla, gärna mitt i sängen, raklång.

Och soffan är hennes andrahandsval, där ligger hon gärna på kvällarna och vräker sig, precis som Ellen har lärt henne ;)

 

 

 

När lilla fröken kom till oss märktes det väldigt snabbt att hon försökte hitta sitt revir, eller nåt som bara var hennes.

Jag förstår henne absolut, hon kom från ett liv där hon fick slåss för uppmärksamhet och fick dela sovplats med andra, jag skulle nog ha försökt jag med om jag hade haft det så.

 

Först började hon med att pinka in ena hörnet av sängen, men sen upptäckte hon att det inte var ett helt genomtänkt drag att pinka ner sin egen sängplats ;)

Sen upptäckte hon mattan i vardagsrummet, och ena hörnet på den blev hennes tillhåll.

Naturligtvis började hon med att pinka in det för att vara på säkra sidan, sen gick hon och plockade grejer hon kunde hitta i huset, strumpor, leksaker, skor osv, som hon sen la på sitt ställe.

 

Eftersom hon var uppe och knallade omkring på nätterna i början var varje morgon en överraskning, hur stor är högen idag?

Haha, som hon höll på med sitt lilla hörn.. ändå tills mattan fick vandra vidare till andra jaktmarker eftersom det inte gick att få bort kisslukten ;)

 

Nåt som Tyra tidigt kom på var hur hysteriskt roligt det var att jaga katterna.

Katterna var inte riktigt lika roade av hennes "lek", och gjorde allt dom kunde för att undvika henne.

Men till slut fick dom nog av hennes ständiga jakt och började säga ifrån, med tassarna.

Konstigt nog använder dom nästan aldrig klorna, utan slår mest ändå, och det tycker hon ju är ännu roligare.

 

Så nu har det blivit lite sport för henne att reta upp framförallt den ena katten, han med kortast stubin så klart.

Hon smyger upp bakom honom när han ligger på en stol, nafsar i svansen, och springer sen runt för att mucka lite och se om det kommer nån reaktion.

Katten slår till henne, och sen börjar hon om igen. Jag tror faktiskt att även katterna tycker det är lite roligt, ibland åtminstone :)

 

Vi hade mycket kontakt med vår kontaktperson från DogRescue i början, och jag är så otroligt glad för att vi fick en sån himla bra tjej! Tyra hade ganska mycket hyss för sej, hade svårt att bli rumsren, bet sönder saker, rev tapeter från väggen osv, så det var väldigt skönt att ha nån att bolla tankar med.

 

Det blev med tiden lite bättre, men vissa saker envisades hon med länge. Till slut tog jag kontakt med en hundpsykolog som vi sen träffade. Hon konstaterade att det med största sannolikhet hade med stress att göra, från hennes gamla liv, flygresan och sen allt nytt. Vi fick många bra tips att jobba vidare med, och tamejsjutton så blev det ju bra! När vi ett par månader senare hade ett uppföljningsmöte fick Tyra massor med beröm, och vi fick höra att hon hade förändrats massor och att hon helt klart verkade tryggare.

 

Allt går bara man vill och har tålamod ;) Eller ja, det mesta iaf..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den här bloggen handlar alltså om vår Rumänska prinsessa Tyra, som kom till oss i mars i år. Men hur började hela historien?

Tyra föddes 3 maj 2012 (enligt hennes pass) i området omkring Medgidia i Rumänien. Livet för en gatuhund är grymt och otroligt tufft, vad som riktigt hände får vi aldrig veta, men när hon bara var ett par månader gammal hittades hon av en mobil veterinärklinik som var i området för att vaccinera och kastrera hundar.

Dom fann en liten ensam valp i sådant skick att hon aldrig hade överlevt om hon inte fått vård. Dom blev hennes räddande änglar!

Tyra fick följa med till ett hägn i Medgidia som drevs av Save The Dogs i samarbete med den svenska föreningen DogRescue. Hon vaccinerades, kastrerades och fick lägga på sej lite hull  under deras vård, och där bodde hon sen i några månader tillsammans med ett stort gäng andra lyckosamma gatuhundar. Hon trivdes ändå ganska bra med sina kompisar, men längtade så klart efter ett alldeles eget hem, med kärlek, värme och trygghet.

Efter ett antal månader ansågs hon vara mogen att komma till ett eget hem, så hon sattes ut för adoption..